Den yngste sonen blev förkyld i går kväll och vaknade igen strax efter att han somnat och var sedan vaken till efter 23.
Han sov sedan oroligt mellan oss i dubbelsängen till klockan 5 då dottern tog en ovanligt tidig morgon och passade på att väcka övriga familjen.
Om jag föds till man i stället för kvinna hade jag denna morgon fri som en fågel kunnat lämna hemmet och allt som hör det till och gå till jobbet. Efter en dag med vuxet sällskap hade jag återvänt hem och förutsatt att hustrun sansat sitt griniga morgonhummör, badat barnen,lagat middag, tvättat, bäddat, underhållit barnen med pedagogiska aktiviteter anpassade till deras förkylning. Jag hade kunna komma hem och njutit att mina barns sällskap de fåtalet timmar som dagen hade kvar att erbjuda innan nattningen.
Vad är det för skitsnack om att "Sverige är SÅ jämnställt"? Vem kan påstå något sådant? Jag tror att det är något vi blir itutade för att vi kvinnor ska låta bli att gnälla om vårat människovärde för en tid.
Och det verkar ju fungera! Kuppen gick hem! Uppvuxna är vi 70-talister i tron att vi är jämnställda männen, istället dubbelarbetar vi dygnet om. Vi tror att NU är vi jämnställda, NU är männen också hemma med barnen så vi kvinnor "får" arbeta.
Och därför sliter vi kvinnor ut oss - vi går in i väggen - inte för att jobbet stätter oss i sådan stress utan för att vi fortsätter ta allt ansvar för hemmet + att vi arbetar utanför hemmet och, så att säga, höjer vårt människvärde eftersom vi "drar in pengar".
Så valet är detsamma som för 100 år sedan - Barn eller jobb? Min far la aldrig fram kläder på min stol som jag skulle ha dagen därpå, han fyllde aldrig i blanketter som kom hem i från skolan. Gjorde min farfar det - nej det kan jag inte tänka mig. Gör min make det? Nej.
Jag skulle aldrig frivilligt avstå från barn, skulle gärna ha fler än mina tre. På så sätt har jag ju redan gjort ett val pga mina inneboende drifter. MEN... det hindrar mig inte at jobba för mina barnbarns rätt till något vi tror oss ha idag.
JAG tänker fortsätta vara gnällig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Det var mitt i prick.
Vi har ju pratat om detta ämne tidigare så du vet att jag håller med.
Kan säga att det låter bekant.
Vill bara tillägga det som jag tycker tar mycket energi av mig.
Hämtning och lämning på dagis och den kontakt som det krävs samt planering med tider. Och alla dessa lappar (som jag fyller i).
När öppnar dagis?(vi har bara gått där i två år)Hur kan man inte ha lärt sig det.
Skicka en kommentar