Ketchupkonflikt

Alla har väll någon "last", dessa är mina, inga allvarliga i mitt tycke, det är mer som små passioner...
Nougat
Rött vin, en del torra vita.
Smakrik ost
och Ketchup...!

Mina laster skulle inte vara varken unika eller förödande om min personlighet kunde nöja sig med det väldigt svenska ordet Lagom.

Jag är sällan Lagom. Inte alls eller väldigt mycket passar bättre in på mig.
Och detta gäller även mina laster ovan.

Men för att återknyta till det här inläggets titel.
För min make spelar det inte någon roll hur mycket av vardera last jag nyttjar, åtmindstone påpekar han det aldrig. Så länge det inte gäller KETCHUP! Ketchup är en allvarlig synd och det västa är att jag syndar varje gång vi äter pasta. Jag älskar ketchup, det spelar ingen roll hur fin och vällagad maten är. Ketchup på pasta är pricken över i.

Efter mycket livliga diskusioner kring denna produkt (som för övrigt ska i mitt tycke både vara av ekologisk art och av märket Heinz) har jag förstått att skilnaden, för min make, ligger i hur lång tid matlagningen har tagit. Är det halvfabrikat man äter så är det alltså godtagbart med Ketchup.
Jag som vegetarian äter sällan halvfabrikat. Dessutom tycker vi mycket om vällagad mat både jag och maken och vi lägger ner en hel del tid både på att hitta bra råvaror och på matlagningen i sig.
Så, när ska jag få utlopp för mina ketchup-lustar?

Dessvärre, eller hur man ska se det, har våra tre barn också upptäckt denna fantastiska kryddiga sås, till maken irritation.

Efter vår senaste pastamiddag här i huset har jag på känn att det är jag som får stå för den Italien-inspirerade maten hädanefter.
Det Italiensk tempramentet kan vi nog bidra med båda maken och jag... även i fortsättningen.